I min förra blogg lovade jag skriva lite om de intryck jag fick av Norge på vår resa längs kusten från Köpenhamn upp till Alta och tillbaka. Som jag då beskrev har jag ju haft ganska mycket kontakt med landet och norrmän under livets gång. Ett av skälen till att jag nu ville göra denna resa var att jag vill återse Narvik. Den enda bilden jag har är från järnvägsstationen, troligen tagen med min Kodak Instamatic och fint inklistrad i mitt fotoalbum från 1961.
Narvik
Narvik utvecklades som stad för att den hade en isfri hamn som lämpade sig utmärkt för att få ut den svenska järnmalmen från Kiruna till olika delar av världen. Järnvägen började byggas redan 1883 och är fortfarande av avgörande betydelse. Av detta skäl blev Narvik under andra världskriget ett av de viktigaste målen för den tyska invasionen. Den 9 april 1940 invaderade tyskarna staden från vattnet och de allierade slog omedelbart tillbaka. Under slaget vid Narvik sänktes 36 krigsfartyg i vattnet precis utanför. Tyskarna förlorade 10 av sina nyaste jagare och två u-båtar redan under de första dagarna. Staden bombades delvis sönder. Vi besökte krigsmuseet och kyrkogården för soldater från bland annat Storbritannien, Frankrike och Polen. Norrmännen kämpade hårt och höll emot. ”De norska fiskarsönerna som slog Hitlers elitsoldater” blev legendariska. Narvik var således en klar centralpunkt under början av kriget, vilket definitivt har präglat staden.
Nog kunde vi en del av denna historia, men att det var så hårda och omfattande strider kom som en viss överraskning – trots att vi sett filmen. Över huvudtaget så nämndes under vår resa minnen och krigets påverkan på folket och städerna påfallande ofta. Dagen i Narvik var regnig, men värdefull. Krigsperspektivet dominerade helt klart.
Energikällor, klimat etc
Ett av de vackraste ställen vi besökte var Alta, Finnmark. Vi som varit med ett tag kommer ihåg protesterna kring vattenkraftsutbyggnaden av Altaälven. Kampen gällde i första hand samernas rättigheter. Det blev en utbyggnad men samernas önskemål omprövades samtidigt i för dem positiv riktning. Norges elförsörjning kommer till 96% från vatten. I varje stad vi kom till påpekades vikten av en grönare miljö, huvuddelen av bussarna gick på el, trafiken skulle begränsas i innerstäderna etc. Att klimatfrågan ligger högt på listan var helt klart.
Men så har de ju sin olja. Och det är den som gör att pengar finns till utbyggnad av infrastruktur, vägar, broar och framförallt långa tunnlar. De är smarta nog att inte förbruka sin oljefond till ren konsumtion. Men pengarna flyter in för att andra delar av världen fortsätter att använda denna fossila energikälla. Oljepriserna stiger, norrmännen drar in pengarna alltmedan de själva utvecklar sitt gröna land. Bara en iakttagelse.
Vår gemensamma historia
På vår resa deltog många amerikaner och engelsmän och de fick höra mycket om hur nära vi i Norden och Skandinavien står varandra. Vilket land som varit stormakt har varierat mellan Norge, Danmark och Sverige. Mäktigast var väl Drottning Margareta av Sverige (inkl Finland) och Danmark och Norge (inklusive Island) under 13-1400-talet. Och jag måste erkänna att vi, som svenskar, i detta sammanhang kände oss nästan som norrmän. Det händer att jag tänker att det vore bättre om vi vore Norden och inte uppdelade på fem länder. Men så är ju inte Norge med i EU, vilket jag tycker de borde vara. Vi borde vara med i NATO och alla borde vi ha euron. Så det är väl en bit kvar.
Arkitektur
Till min stora glädje kunde vi beskåda mycket fin arkitektur, inte minst modernt nytänkande. Här Norrskenskatedralen i Alta klädd i titan från Dubai ritad av den danske arkitekten KolbjörnJensen.
Natur och friluftsliv
Norrmännen är friluftsmänniskor. Inte undra på. Vi var helt tagna av den norska naturen. Sverige är vackert, men Norge…….. Vi njöt och nästan mediterade. Men i Tromsö fick vi kämpa då vi drogs fram av Huskyn Timothy. Hon drog så snabbt att vi – ändå ganska vältränade människor – var helt slut efteråt. Men en kul erfarenhet var det.
Det finns mycket att skriva om Norge och vår resa. Men detta är ett axplock. Känner mig aningen förvånad över vilka upplevelser man kan ha i sitt grannland Norge. Har hittills enbart åkt dit för att arbeta. Denna gång var det helt privat och ratingen för Norge har stigit rejält