Årets som dominerades av det obegripligt grymma anfallet på Ukraina
Natten till den 24 februari låg jag delvis vaken och lyssnade på radio. Det händer inte alltför sällan. Sändningarna avbröts plötsligt och rösten berättade att Ukraina drabbats av explosioner orsakade av ryskt luftburet anfall. En fullskalig invasion hade inletts. Radiorösten talade om Charkiv – hade svårt för uttalet. Jag blev kall, förstod direkt allvaret. Lyssnade till Martin Kragh som kallats in för att kommentera. Den fullständiga grymheten har präglat detta krig, oskyldiga människor har dödats, befolkningar har tvingats fly från sina hem, infrastruktur och byggnationer ha förstörts. Putins skäl är att han inte anser att Ukraina har rätt till självständighet. Enligt hans mening ska de underordna sig Ryssland. Vad invånarna anser har ingen som helst betydelse.
Gårdagens krig
Ofta har man – lite hånfullt sagt – att militärer alltid förbereder sig för gårdagens krig. Att ett sådant skulle utspela sig här och nu var svårt att ta till sig. Soldater på marken, pansarvagnar, våldtäkter, slakt och massgravar. Hjältarna är den ukrainska politiska ledningen och – förstås – den ukrainska befolkningen. Offren är ju självklara, men man kan även lägga till de ovetande, outbildade ryska soldater som slängdes ut på krigsfältet.
Ingen vet hur detta ska sluta
Det enda vi kan göra är att fortsätta engagera oss, skänka pengar, ta emot de som flyr….. Och att behålla trycket på våra politiker att ha rätt fokus på det som är viktigast.
Positiva tecken i skyn – kvinnor tar befälet
Runtom i världen går nu kvinnor ut och slåss för sina rättigheter, Iran, Afghanistan. Är det månne de ryska mödrarna, fruarna som ska ta befälet i Ryssland och få slut på Putins slakt av unga ryska pojkar och män?
I år upplevde jag det för mig ”okända” Europa
Som 17-åring bilade jag och några vänner runt i Europa. Vi tältade oss fram under en månad i London, Paris, Heidelberg. Gjorde om samma resa året efter. Då blev det även södra Frankrike, Schweiz, Luxemburg, Rom, Rimini. Har genom livet besökt de västeuropeiska länderna gång på gång. Under senare år lagt till Ungern, Tjeckien, Slovenien.
I år blev det Kroatien, Montenegro, Malta, Sicilien, dvs runt Adriatiska havet. Att höra om deras historia var så intressant. Sammanfattningsvis har de genomlevt invasioner från romare, bysantiner, fransmän, tyskar, engelsmän etc. Alla sevärda murar och fästningar som vi besöker är tillkomna för att skydda sig från angrepp utifrån. Deras utveckling och önskan att tillhöra Europa är tydlig, precis som Ukrainas. Kroatien går nu den första januari 2023 med i Euron. Dit har ju inte ens vi i Sverige kommit.
Fortsättning följer
Hade tänkt att skriva en del om det jag idag gör professionellt. Men det blev för långt. Återkommer till det!
Önskar et alla ett Gott Nytt 2023! Vi hörs snart igen!
/