Just återvänt från en två veckors fantastisk Norge-upplevelse. Vi har åkt längs hela kusten från Köpenhamn upp till Alta i norr – och tillbaka. Man tror kanske att man känner sitt närmaste grannland rätt bra. Men en hel del nya – och gamla – tankar har farit genom hjärnan.
Min norska historia
Inleder med att fundera över mina historiska relationer till Norge. Det började med en skolresa till Narvik när jag gick i femte klass i Ålstensskolan i Bromma. Minns så väl när vi förväntansfulla stod på Stockholms Central för att ta tåget norrut. Vi for genom Sverige upp till bland annat Lapporten, Jokkmokk, Torne träsk, Riksgränsen och så Narvik. Ser fortfarande framför mig de smala järnvägsspåren som fraktade malmen från Kiruna till hamnen och ut i världen. Köpte en present till min mamma, en röd bräda med en pappersrulle på att hänga på väggen där man skulle skriva upp allt man behövde komma ihåg. Längst ner på brädan stot det HUSK – kom ihåg. Denna hängde i vårt kök på Drömstigen i Äppelviken så länge jag kan minnas. Och användes flitigt av mamma – tänker på hennes handstil och hur hon stod lutad när hon skrev.
Det slår mig att kanske var det där min vana påbörjades att varje dag skriva ner vad jag ska göra . Skriva listor och pricka av – det gör jag fortfarande varje dag. HUSK!
Samarbeten med Norge
Det slår mig att jag faktiskt haft en rad olika professionella samrören med Norge. Innan vi var md i EU samarbetade vi i regeringskansliet/utrikesdeaprtementet ofta med norrmännen inom det som då hette EFTA. De var lätta att komma överens med, åt smörgås till lunch och gick hem tidigt från jobbet. Trivsamt. Morsomt.
Några år senare blev jag tillfrågad av den dåvarande SAF-chefen Olof Ljunggren om jag ville sitta i styrelsen för något som hette Svensk-norska samarbetsfonden, en stiftelse för att främja samarbete mellan de två länderna. Det ville jag. Besökte därför ett flertal gånger Voksenåsen utanför Oslo, en underbar plats som norska staten skänkte till Sverige som tack för hjälpen under andra världskriget.
Fick också tillfälle att besöka Rjukan i Telemark, platsen för tillverkning av tungt vatten som under kriget betraktades som mycket viktigt för nazisterna. Fabriken utsattes för ett antal sabotage under den tiden. Intressant historia.
Inom ramen för arbete i fonden fick jag förstås också träffa tunga norska politiker och kulturmänniskor.
Under en kort period var jag också VD för ett utbildningsföretag som hette Nordisk KunskapsAkademi, NKA. Tillfrågades av en av grundarna till VM-data, Hans Mellström, som då var delägare och styrelseordförande i NKA. Övriga delägare var TCO och ett norskt utbildningsföretag. Det var en trög upplevelse, inget blev gjort, ägarna kom inte överens och efter en tid gick det norska bolaget i konkurs. Där satt jag med mitt VD-avtal och väntade på en uppgörelse. Det positiva med det var att det var då jag kom igång ordentligt med mitt tränande. Trots att det inte blev något av just det projektet var det ändå en lärorik upplevelse.
Långt senare blev jag VD för en norskägd bank, Bank2. Ordföranden var norrman och resorna till Oslo var rätt frekventa. Det var ett tufft uppdrag då banken inte hade anpassat sig till Basel-regelverken. Men jag och de fantastiska medarbetare jag rekryterade satte rekordfart. Kan säga att utan dem, framförallt Jan Altersten och Johan Rönnerman, hade det inte gått. Men vi arbetade på till Finansinspektionens stora belåtenhet. Vår slutsats blev att det behövdes ytterligare kapitaltäckning, vilket norrmännen inte var positiva till. Dock fanns det ju inget val och jag minns hur jag vid sittande bord gjorde upp med ordföranden att jag skulle försöka hitta en köpare till banken. Det lyckades jag med och affären var klar precis innan finanskrisen 2008. Ett av mina mest spännande och lyckosamma uppdrag.
Möten med norsk kultur
Kan inte låta bli att nämna några betydelsefulla möten med norsk kultur.
Henrik Ibsens Ett dukkehjem, om Nora som lämnade sitt äktenskap för att bli en självständig människa och sluta vara docka, påverkade mig starkt i ungdomen.
Under min ”sångarperiod” hade jag också en förebild, den norska operasångerskan Edith Thallaug som jag lyssnade mycket till. Speciellt hennes inspelning av sångcykeln Haugtussa av Edvard Grieg. Skaffade noterna och lärde själv in dem.
Nya intryck av Norge
Nå, nu blev blogginnehållet en summering av vad jag hade i bagaget inför vår resa till Norge. Ville så gärna tillbaka till Narvik, denna gång för att få en närmare inblick i vad som skedde där under andra världskriget. I övrigt har bekanta mest talat om den sköna naturen. Och den kan jag verkligen skriva under på. Men jag vill även utveckla några andra intryck. Men nu blev denna blogg så lång att jag får skriva om det nästa gång!
Min bloggfrekevens
Ja, jag vet. Jag skriver för sällan. Och jag lovar att återkomma – men det tar tid. Försöker bättra mig. Rätt vad det är så blir jag bättre! Hav hopp!