Jag skaffade tidigt ett konto på Facebook. Bad min son visa mig hur man skulle göra. Inledningsvis var jag väl inte så flitig, men allteftersom insåg jag värdet av att kunna ha kontakt med människor jag inte träffar dagligen. Sådana som bor på andra ställen, som jag kände för länge sedan. Har man då och då kontakt på Facebook så är tröskeln låg att hitta tillbaka till varandra när man ses. Inte sällan är Facebook inledningen till en verklig kontakt. Man börjar utbyta tankar, och så ses man. Facebook fungerar även som instrument när jag vill dela med mig av upplevelser, känslor, åsikter - och bilder.
För ett tag sedan blev mitt ursprungliga konto Gunvor Engström avstängt. Har prövat allt för att få det öppnat igen, men man får ingen kontakt med Facebook. Det går bara runt runt. Fick bara ett besked att mitt konto hade börjat skicka skräppost. Jag bytte lösenord direkt, det fungerade en dag - sedan kom jag inte in. Det finns dock kvar på nätet. Kan gå in där via min mans Pad. Dock saknade jag Facebook, så jag öppnade ett nytt konto Gunvor M Engström. Fått tillbaka en hel del vänner, dock inte alla. Erkände att det gjorde mig rejält irriterad. Ett frö av ilska mot Facebook sådde där.
Sociala medier har ju under ett antal år kritiserats starkt för hur de underlättat spridning av våld och lögner. Jag har väl mest tänkt att det är den svarta sidan av öppenhet, men inser nu är att det kanske är att ta lite för lätt på det. Idag skrev Martin Jönsson i DN om hur viktigt det är att de olika sociala medierna sätter tydliga gränser för vad de tolererar och sedan lever efter det. EU är ju i färd med att skapa mer tvingande regler för vad man får skriva. Det kommer att radikalt förändra de sociala mediernas sätt att arbeta. Jag är ju endast inne i en liten del, den som rör mig och min värld. Letar aldrig efter det där galna, de som skriker, ljuger och uppmanar till våld. Har fullt upp med att andas in när vänner ger uttryck för åsikter som jag absolut inte kan dela. Men så länge de uttrycks på hyfsat vis, så tror jag det är värdefullt att förstå att dessa tankar finns.
Tyvärr tycker jag att Mark Zuckerberg, trots sin storartade innovation, inte håller som ledare för ett sådant omvälvande och tongivande bolag. Känns för tamt och undvikande.
Har tänkt tanken på att lämna Facebook, men vill inte då det faktiskt ger mig väldigt mycket.
Jag är även på Instagram, Twitter och Linkedin.
Instagram - trevligt, men jag har haft lite svårt att riktigt hitta den rätta användningen av det. Känns splittrat och lite ogenomtänkt. Men jag gillar det ändå. Trevligt tonfall i inläggen.
Twitter - är mycket inaktiv där, men läser ibland. Inläggen är ofta för elaka, vilket jag inte uppskattar.
Linkedin - använder det för mer professionellt innehåll. För mig skulle det då handla om coaching, mentorskap, för ledningspersoner, entreprenörer och styrelser. Men kan tycka att det blir lite tråkigt ibland då det mest går ut på att sälja in sig själv - även om man "klär" det i innehåll. Inget fel i det egentligen - och det är ju ett av syftena. Viktigt att det ändå känns intressant och relevant. Jag försöker hitta en användning som känns bra för mig. Har en del kvar.
Skulle vara intressant att höra hur ni tänker kring användningen av sociala medier..
Om det är något de flesta är överens om så är det att våra kontakter över digitala/sociala medier har ökat kraftigt under 2020. När vi inte kunnat ses på riktigt så ersätter vi kontakterna med Teams, Zoom, Skype, Google mm. Men vi läser och reagerar även mer frekvent på Facebook, Instagram och LinkedIn. Jag är verkligen en av dem som uppskattar det därför att det underlättar för mig att ha någon form av relation med personer som jag inte har så mycket kontakt med i vardagen, antingen för att de bor för långt bort eller är mer "bekanta", yrkesrelationer snarare än nära vänner. En del är vänner som är sprungna ur just sociala medier. Många av oss gillar också att ha möjlighet att dela med oss av det som händer i ens liv, åsikter om samhällsfrågor etc. Helt enkel en källa till omvärldskontakt.
Trots att jag gillar kontakter på nätet så kan de absolut inte ersätta personliga möten - det tror jag också att de flesta håller med om. Och det gäller för såväl professionella som privata möten. När man vill samtala på riktigt, lösa problem, komma på nya idéer, nå varandra på djupet då måste man kunna se varandra i ögonen, läsa av blickar och kroppsspråk både hos den som man tilltalar direkt och övriga som deltar. Just tydliga tonfall, kroppsspråk och andra subtila nyanser försvinner ofta, eller är åtminstone svåra att läsa av.
Det är ju inget nytt att det är på det sättet. Någon listig person kom därför på att komplettera texter på sociala medier med emojis. Med hjälp av dem förtydligar man det mjuka innehållet i budskapet, kärlek, humor, irritation och så vidare. Det är ju genialt. Men det som nu händer är att många ersätter orden med symboler. Man möter ofta inlägg som i bästa fall innehåller något enstaka ord och sedan en lång rad emojis. Ibland är texten helt bortrationaliserad. De är inte längre ett komplement, utan helt enkelt hela budskapet. Jag kan ta till mig avsikten i 2-3 symboler. Blir det fler så kollar jag helt enkelt inte. I min värld har det gått inflation i användningen av emojis, medan de viktiga orden håller på att försvinna.
När jag möts av ett inlägg där en person bemödat sig om att formulera sina tankar antingen i ett eget inlägg eller i reaktionen på någon annans så stannar jag till. Då talar budskapet till mig. När man tar sig tid att formulera något i ord så är det oftast föregånget av en tanke - och det blir betydelsefullt. Att trycka på "like" eller några symboler skickar budskapet "jag har sett", jag är "positiv" eller "negativ". Oftast är det den tid man ger det. Inget fel, men rinner snabbt förbi. Jag har haft en del viktiga händelser under det gångna året, sjukdom, födelsedag mm. Av det skälet har jag fått en hel del inlägg med mer genomtänkta formuleringar och som har gått rätt in i hjärtat - och sitter kvar.
Min målsättning är att lägga lite mer tid på orden, de genomtänkta formuleringarna både när man vill uppmuntra, berömma och när man kanske har en annan uppfattning. Lite färre "grymt och en radda emojis". Lite fler ord som beskriver det jag uppskattar. Likaså vill jag oftare uttrycka en annan uppfattning med vårdade, genomtänkta argument. Ofta avstår jag för att slippa okvädesord. Jag vill inte ta bort de snabba reaktionerna - även de är viktiga. Men kanske inte når de man vill nå på samma sätt. Hur tänker du?
