Allt sköljde över oss så plötsligt- och många av oss stannade mitt i steget. Planerna ändrades och fokus hamnade på att skydda oss själva och våra medmänniskor från att smittas. Vi fortsatte med det vi måste, lärde oss nya digitala sätt att umgås, gjorde sådant vi inte tidigare tagit oss tid med - och lärde oss trivas rätt bra med det. Faktum är att jag någonstans fick en ny glöd när jag genomförde nätutbildningar och gjorde planer för mitt företag. Sommaren gick och jag njöt av naturen och stillheten ute på vårt landställe. Men nu är jag sugen på hösten och alla intressanta uppgifter som måste utföras.

....... och jag vill ha kontakt med dig

Du som driver ditt eget företag, som har ett ansvarsfullt uppdrag i ett företag/ organisation eller som har ett styrelseuppdrag. Du som behöver ett erfaret bollplank, som kan utmana dig, ställa rätt frågor, hjälpa dig att utvärdera och pusha dig framåt. Boka 15 minuter med mig så att vi kan se om vi är något för varandra. Det kostar inget. Du berättar för mig om dina utmaningar och jag förklarar hur jag arbetar. Och så får vi se var vi hamnar. Jag har gjort en plan för de olika stegen, inget konstigt - bara självklar. Men innehållet i stegen är de viktiga - och att det blir något gjort. Vänta inte längre - du har inget att förlora.

Hur gör du?

Gå in på min hemsida. Tryck på Planera ett samtal, boka en tid, så hörs vi. Se även till att du lägger in din mailadress vid Prenumerera på mitt Nyhetsbrev så får du ett ex i din mailbox så fort jag skrivit något.

Ser fram emot att talas vid!

Jag tog grönt kort i golf samma år som jag fyllde 40. Hade sett någon Scandinavian Open och visste vem Jack Nicklaus var. I övrigt var det ganska blankt. Så träffade jag min man som hade två fritidsintressen, bridge och golf. Jag bestämde mig för att lära mig ett av dem, nämligen golf. Gillar ju mer att röra på mig än att spela kort. Efter en ganska trög start började jag så småningom att träffa fler bollar än jag missade. Jag spelade och tränade och kom så småningom ner till 13 i handicap. Rätt bra, måste man ändå säga. Det var något i spelet som fascinerade mig, mer själva spelet än det sociala poängbogey-räknandet. Har ofta jämfört spelet med livet självt. Kan ju verka pretentiöst, men jag ska försöka förklara.

Filosofin med golf

Till skillnad från i livet är målet med golfspelet tydligt. Man ska ta sig runt banan med så få slag som möjligt. Sedan trasslar vi till det genom att börja utdela handicap, som gör att man vill få det att verka som om man är bättre, fast man är sämre. Men om man bortser från det så vinner den som har lägst antal slag. Till sitt förfogande har man ett antal verktyg som man måste lära sig behärska. Man ska veta vilken klubba man ska använda; ofta är det en avvägning mellan längden man vill slå, risktagande och kanske hur väl man behärskar just den klubban. När man står vid sin boll ska man besluta om hur man bäst ska ta sig till hålet, hur långt det är, om jag ska ta hänsyn till några hinder längs banan, vilken risk är jag beredd att ta osv. När jag väl bestämt mig tar jag fram den klubba jag vill ha, tar ut riktningen, ställer mig rätt till bollen, för bak klubban och genomför slaget hela vägen, utan tvekan, så att jag slutar med blicken mot målet. Börjar jag fundera om klubban är rätt, hur svingen ska se ut, tänker mer på hindret än på målet så går det oftast snett. När jag väl vet vart jag ska och bestämt hur jag ska göra så måste det ske utan tveksamhet. Självklart missar man ändå, men så fort man fegar så är det nästa garanterat ett missat slag. Det är det jag gillar med spelet golf - målet är tydligt, man måste göra ett antal val, ta ett antal beslut innan man slår, men när man tagit dem så genomför man hela vägen. Jag vet inte hur många gånger jag misslyckats för att jag börjar tveka i genomförandet.

Sätt ditt mål, bestäm dig för vad du ska göra - och genomför

Under våren och första delen av sommaren ägnade jag mycket tid åt att fundera över vad jag tycker är roligt och tror att jag kan genomföra på ett bra sätt. Jag har arbetat med företagande och styrelser i ca 35 år. Känner att jag har kunskap och erfarenhet som jag kan vidareförmedla till andra. Strukturerade därför affärsidén för min verksamhet kring detta. Sedan fick jag professionell hjälp med att utforma min hemsida och en metod för online-marknadsföring. Hemsidan har varit uppe ett tag och jag har börjat arbeta med kunder. Nu sätter jag igång med marknadsföringen så håll ögonen öppna. Och egentligen anknyter hela mitt arbetssätt kring just det jag beskrev om golfen ovan. Självklart börjar du i utgångsläget - var befinner du dig idag. Sedan beslutar du vart du vill du nå, identifiera aktiviteter, genomför, utvärderar, justerar. Och så upprepar du denna process. Att göra det tillsammans med någon underlättar arbetet. Du har någon som kan hjälpa till att formulera frågeställningarna, identifiera konkreta aktiviteter, hjälpa till att utvärdera och framförallt hålla trycket uppe. Det är det jag vill bidra med.

Detta är PRECIS vad jag behöver

Fick för en timme sedan ett mail från en av mina kunder med budskapet "detta är PRECIS vad jag behöver". Gläder mig åt feedbacken och lyder mina egna råd. Håller blicken på målet och genomför det jag bestämt. Får mig verkligen att se fram emot hösten. Välkommen att boka en tid på min hemsida så ser vi om vi kan göra något tillsammans.

Att fråga är viktigare än att hela tiden prata - åtminstone för en själv. Varför ödsla tid på sådant jag redan vet när den skulle kunna användas till att lära sig något som jag inte kan eller förstår? Svaret man får berättar också en hel del om den jag samtalar med och gör att jag kan bli mer relevant när det är min tur att komma med en replik. Ändå så utvecklas nästan alla samtal till monologer, antingen talar en av personerna och den andra lyssnar förstrött, nickar lite och letar samtidigt efter någon annan att tillbringa sin tid med. Eller så bidar man sin tid, hittar en paus i svadan och återgäldar med motsvarande monolog. Minns ni en krönikör i DN för ett par år sedan som berättade om att hon i princip aldrig får en fråga från sin kavaljer vid ett middagsbord? Har tänkt en hel del på det. Visst händer det även mig, men jag brukar vara mer påflugen. Får jag ingen fråga som tränger jag mig in, åtminstone som en aktiv frågeställare.

Vad arbetar du med? Vad gör du på semestern?

Om vi ändå ställer en fråga så blir det en "vadfråga". Vad arbetar du med? Vad gör du när du är ledig? För en del är det lätt, det är tydligt vad man gör, var man arbetar, vad man har för position. Men för andra är det svårare - skrev en del om det i mitt förra blogginlägg. För oss som är "mångsysslare" så kan det vara svårt att veta vad av det jag gör som kan vara intressant för lyssnaren. Och hur ska jag berätta? Ska jag ta en övergripande perspektiv, eller en berättelse ur verkligheten? Svaret på vadfrågan kan bli intressant, men är oftast ganska opersonligt och stereotypt.

Testa att fråga varför

Detta är ju inte nytt. Vi har hört det ett tag. Vi måste berätta om varför vi finns, varför vi gör det vi gör. Då handlar det oftast om vår företagsvision, när vi vill intressera kunder, potentiella medarbetare, investorer. Och det är ju rätt. Det säger mycket mer om just mig som person, om oss som företag. Ändå ställer vi nästan aldrig den frågan. Jag kom att tänka på det när jag - så här i sommartider - hittade en bok som jag köpte för några år sedan "Att lära sig själv att leva" av Joan Didion. Boken är ett urval av hennes artiklar. Så här skriver hon i sitt förord "Var och en av de här artiklarna var ett jobb, ett utfört hantverk, men de var också, det inser jag nu, en lektion i den sortens liv jag höll på att lära mig själv att leva........Så här i efterhand visste jag redan från början hur man skriver. Det jag lärde av de här artiklarna var varför." Meningen fastnade i mitt huvud. Så ställ inte bara frågan varför till människor runt dig, börja med dig själv.

Så varför skriver jag här?

Tankarna flyger och far i mitt huvud. Ibland känns de tydliga och självklara, ibland vet jag varken ut eller in. Har under senare år ofta varit tacksam över att jag slipper ha ett jobb som kräver en genomtänkt åsikt i många olika frågor. Att ibland kunna säga det här är svårt, jag vet faktiskt inte. Men ofta känner jag lust att formulera mig för att bli klarare över vad jag känner är viktigt och varför. Eller åtminstone skriva ner det jag undrar över så att åtminstone det blir klarare. Vem mår bättre av att jag skriver en blogg och delar med mig till omvärlden? Ja, jag själv tycker det känns kul att sitta ner och skriva. Och det är roligare om någon läser och kommenterar än om de ska hittas ihopskrynklade för mina barn att rensa när jag inte längre finns. Mina föräldrar skrev otroligt mycket brev till varandra och omvärlden. Kommer aldrig att hinna läsa alla dem, men då och då tittar jag på några av dem och förstår lite mer av deras liv. Och därmed också av mitt. Och så vill jag väl lämna några ringar på vattnet.

Samtal om livet, det som är viktigt, sommaren, utvecklingen i världen och mitt företag

Heli Brewitz och Pia Klamming har tillsammans en pod "Jag är Modig!"

r samtalar jag med Heli om livet, sommaren, min viktig-lista - och mitt företag. Lyssna gärna.

I förra veckan åt jag en lång trevlig lunch med Pontus Strobaek. Han är utmanande, vilket kräver eftertanke i samtalet. Jag gillar det eftersom han också lyssnar till svaren. Mot slutet av mötet så talade han om en bok av Tomas Björkman "Världen vi skapar". Vet att Tomas bor i samma hus som vi . Hör ofta talas om honom. Men vi har väl sagt flyktigt hej, men aldrig talats vid. När jag går in genom porten så kommer Tomas, jag presenterar mig och säger att jag just kommit från en lunch där hans bok kommit upp. Han frågade förstås vilken bok det var. När jag angav titeln så bad han mig följa med upp till sin dörr där han hämtade ett ex och dedicerade det till mig. När jag såg boken - som är tung - insåg jag att jag nog skulle behöva hela sommaren för att komma igenom den.

Slumpmässighet en avgörande faktor för utvecklingen av universum

När jag tackade Pontus för lunchen och tipset om boken så skrev jag "Inget händer av en slump". Och det är något jag brukar säga. Ända tills nu när jag läst ett kapitel i Tomas bok. Förstår att jag haft helt fel. Universums utveckling är delvis en funktion av slump. Läsningen av boken går i snigelfart. Jag måste stanna efter varje mening för att säkerställa att jag begripit. Jag kommer inte att upprepa med egna ord, utan använda direkta citat. Men det jag hittills tagit till mig är att utvecklingen efter Big Bang för ca 14 miljarder år sedan har varit en kombination av "självorganisering" och slumpmässighet. På något sätt så organiserar sig olika partiklar i mer komplexa formationer med egenskaper som inte går att hänföra enbart till de ingående partiklarnas. Motorn bakom denna självorganisation är gravitationen. Men till detta kommer också "slumpen" som beskrivs inom kvantmekaniken. Här har man upptäckt att vissa partiklar uppför sig planlöst och slumpmässigt. Detta i sin tur - utan att jag går in detaljer som jag egentligen inte begriper - har lett till uppkomsten av galaxer, stjärnor och planeter. Dynamiken mellan den planmässiga gravitationen som går att förutse och beräkna och enskilda partiklars slumpmässiga beteende är den bakomliggande orsaken till utveckling och komplexitet. Detta har jag hittills lyckats läsa mig till - och det enbart i det första kapitlet.

Planering och slump basen för utveckling

På något sätt så får jag ihop den här logiken med det jag lärde mig i den utbildning om inlärning jag genomförde i början av karantänperioden. Inlärning består dels av en koncentrerad faktainhämtning, dels den mer kreativa "låt hjärnan associera fritt"-metoden. En del handlar om att hämta in existerande kunskap för att få verktyg att förstå och använda i olika sammanhang i livet - och då måste man fokusera, ha det tyst omkring sig, hitta metoder att minnas, återberätta, repetera osv. Den andra delen kräver avspänning, möjlighet att låta tankarna sväva runt och på så sätt hitta lösningar på sådant man funderar över. För mig händer det när jag tränar (inte för tungt), promenerar eller bara slappar. Är detta en parallell till det där med det planerade och det slumpmässiga? Vet inte, men just nu känns det så. Men, jag har bara läst 35 sidor. Har 500 kvar.

Min dyrbara tid

Så nu tänker jag så här. Mina dyrbaraste droppar är min tid. Sommarveckorna ska därför mixas av koncentrerad läsning av denna bok som behandlar olika kunskaper/vetenskaper och som kräver maximal närvaro och njutbar, avslappnad samvaro med min man, naturen och barn och barnbarn - socialt men distanserat. Genomtänkt, men med utrymme för slumpen

Sista lördagen i juni och jag slänger upp min vackra almanacka för att få överblick över sommaren. Sex nästan tomma veckor ligger framför mig. Ofattbar lyx. Mina somrar har på senare år bestått av resor, konferenser, utbildningar - och så snabbvisiter till vårt skärgårdsställe. Jag erkänner dock att jag gärna rest någonstans - ett av mina favoritnöjen. Men nu är det som det är och jag ser en otrolig möjlighet att göra något annat än det jag brukar, gå saktare, läsa tjockare böcker, tänka lite längre och skriva lite mer. Våren som gått har ju inte heller varit som vanligt. Tror att vi alla mer på allvar funderat över vad vi gör, med vem vi gör det och varför. Tankarna kring själva livet har dominerat. Vill ha mitt liv, vill ha mina närmaste omkring mig. Har för egen räkning formulerat en viktigast-lista.

Min "viktigast"-lista

  1. Livet och hälsan - mitt liv, mina närståendes liv. Utan det så spelar inget någon roll.
  2. Vill inte låta högtravande, men vad som händer i vår omvärld är av samma dignitet. Att människor inte svälter, att vi aldrig ger avkall på mänskliga rättigheter eller demokrati och att vi med allt vårt förnuft tar tillvara innovationer och drivkraft till att bevara och utveckla planeten
  3. På det privata planet - att få vara med människor jag tycker om och respekterar, att lära mig sådant jag inte behärskar
  4. Att bli sedd och hörd, att spela roll och bidra
  5. Att jag verkligen på allvar inser värdet av min tid så att jag avstår från att ägna mig åt sådant som bara skapar frustration och irritation
  6. Att jag kan ägna mig åt det jag gör bra, nämligen att samtala, lyssna och dela med mig av erfarenheter inom ramen för mitt företag

Och så.....slutsatserna

Vi har ju lärt oss att det inte räcker med en strategi eller målsättning. Utan det måste till lite aktiviteter också. Ok - livet och hälsan - jag gör det jag kan. Är försiktig med smittorisken, äter bra, tränar, sover, minimerar stress, skrattar och njuter av allt omkring mig. Mer kan jag inte göra. Utvecklingen i världen - engagerar mig i organisationer som har syften som jag anser vara viktiga. Har tackat ja till två sådana nya uppgifter. Punkterna 3-5 hanterar jag med att aktivt söka mig till människor och verksamheter som ger mig detta, och rensa bort resten. Detta gör jag faktiskt också. Har blivit bättre på det. Att utveckla mitt företag - det är så roligt - och svårt - att formulera det jag verkligen vill erbjuda, att hitta kunder som upplever värdet och att hitta ny teknik för marknadsföring och leverans. Jag ägnar mycket tid och resurser åt detta nu. Tar hjälp av de bästa. Och tycker det är så kul och att jag går framåt.

Hur ser din "viktigast"- lista ut?

Sätt dig och fundera. Formulera.Kommunicera. Gärna till mig i kommentarsfältet, på min e-mail eller boka ett samtal Vill så gärna ta del av hur du tänker. Eller gör det bara för din egen skull. Ta vara på tiden i sommar!

Bilden ovan

Samma blomma - en backtimjan. Det är en anspråkslös marktäckare som kan lysa upp ett stenröse när den mår bra, får lite vatten och jord. Den kan även se otroligt vissen och trött ut, uttorkad och blek. Omgivning och näring är det som gör skillnad.

Hur avgör man vad något är värt när man ska köpa, när man ska sälja? Oftast är det inget konstigt. Något jag vill köpa har ett visst pris och jag kan då avgöra om jag är beredd att betala. Men ibland är det mer komplicerat. Det kan handla om en helt ny produkt, ett företag eller en individs kompetens. Mitt enkla svar när frågan kommer upp är ofta att priset är när köparen och säljaren är överens och det blir affär. Det är väl min tid på Handelshögskolan och pristeorin som sitter i. Priset är där Demand- och Supplykurvorna möts. Trots denna självklarhet så finns det ju en mängd olika metoder att komma fram till ett pris, kostnad + marginal, uppskattat värde för kunden, unikiteten, konkurrenssituationen etc. Tänker inte uppehålla mig vid detta, utan mitt fokus här är hur sätter jag ett pris på min kunskap, min erfarenhet.

Vad är jag värd?

När man börjar sälja sin egen kunskap så måste man pröva sig själv noggrant. Det räcker inte med att tycka att jag har gjort så mycket så länge så det måste vara värt något. Det räcker inte heller med att säga på vilka företag jag arbetat eller att jag haft en viss position. Man måste ställa sig frågan vad jag kan som är speciellt och användbart för andra - och vilka andra är i så fall det. Vad har jag åstadkommit under mitt yrkesliv och hur lyckades jag med det? Du måste precisera ditt erbjudande och vilket värde det ska tillföra. Självklarheter, säger ni nu. Javisst, och ändå så får man oftast veta var någon jobbat, hur länge och i vilken position. Som om det faktum att någon arbetat på Ericsson eller Handelsbanken automatiskt säger något om denne persons kompetens. Alla som ska sälja sin kompetens måste sammanfatta vad man försökte åstadkomma, om man lyckades, misslyckades, vad berodde det på, vad lärde jag mig? Och hur kan det komma andra till nytta? Sist men inte minst vem som kan tänkas vilja betala.

Du köper kompetens från en individ

När du står inför att köpa en annan persons kompetens så ställ frågorna som jag skrivit om ovan. Vad har du åstadkommit, vilket är ditt erbjudande, referenser? Be om ett inledande samtal för att se om du känner förtroende och respekt. Du köper kunskapen från en individ, inte från en organisation. Om ett företag/en organisation har arbetat med att utveckla modeller, strukturkapital så kan sannolikheten vara större för att organisationen kan erbjuda en bra person. Men alla personer i en organisation är inte likadana.

Priset

När processerna är gjorda och man hittat varandra så återstår att se på vilken nivå man kan enas. Allt du lärt dig under en lång karriär ska inte vara gratis, inte heller billigt. Det är ingen som tycker att en högkvalitativ produkt - kunskap inbäddad i produktform - ska vara billig. Genom det du levererar ska du underlätta för din kund att göra rätt val, ta genvägar, hantera olika situationer bättre, slippa en rad onödiga misstag och helt enkel bli mer lyckosam. Om man inte kan göra det trovärdigt, eller om kunden inte vill betala, så ska affären inte genomföras. Många - inte minst kvinnor - säljer sina tjänster för billigt. Gör inte det. Att köpa lägre kompetens billigare tror jag är bortkastade pengar. Dessutom signalerar det att jag själv är tveksam om värdet. Lätt att säga, svårare att göra.

Detta är tillämpbart även för styrelser

Många ägare är inte beredda att betala för styrelsearbete. Då ska man tacka nej - om man inte engagerar sig för att syftet ligger en varmt om hjärtat. Många tackar ja till styrelsearbete för att det "ser bra ut på cvn" och bryr sig därför för lite om ersättningen. Jag kan också konstatera att många ledamöter i "ideella" styrelser inte tar uppgiften på riktigt allvar. Styrelsearbete innebär att man tar ansvar för att bidra till verksamhetens framgång - med tydligt personligt ansvar. Skänk inte bort det heller.

Jag har under den senaste tiden levt med en mening snurrande i mitt huvud "I can´t breathe". Innebörden i orden är på allvar liv eller död. Förändras inte situationen så rinner livet ut. Och det var det som hände George Floyd. Poliserna såg till att det hände. Vi har också levt med ett virus som drabbar andningsorganen. Jag har i min ensamhet föreställt mig hur det skulle kännas att inte få luft, eller att se någon av mina allra närmaste kippa efter andan och formligen kvävas till döds. Detta har fått mig att vara tacksam för att kunna andas.

Andningen ger oss livet och verktygen att hantera det

Få av oss går väl runt och funderar på andningen. Vi andas in och andas ut - det går av sig självt. Ibland anstränger vi oss extra och då blir andningen snabbare, vi flåsar. När vi sover är andningen lugn. Minns att jag gick fram till mina barn när de var små och sov och kollade att de verkligen andades.

Första gången jag förstod vilket verktyg andningen utgör var just när jag skulle föda mitt första barn och erbjöds en profylaxutbildning. Vi lärde oss att möta värkarna och smärtorna under själva förlossningen med andning. Varje gång jag kände att värken kom så andades jag in djupt och hanterade smärtan med utandningen och avslappning. För mig blev det en oerhörd hjälp, jag fick något annat än smärtan att koncentrera mig på. Och om man klarar att inte spänna sig så känns det bättre.

Under en hektiskt period i mitt liv fick jag en yoga dvd av min man. Behövde hitta ett ytterligare sätt att hantera stress utöver vanlig träning. I fem år låg jag på mitt vardagsrumsgolv och andades till denna dvd innan jag kom mig för att gå på en vanlig yogasession. De första minuterna på golvet bestod av att mitt huvud sa till mig "du har inte tid med detta", "du måste förbereda nästa veckas arbete" etc. Jag fick formligen tvinga mig själv att ligga kvar i den dryga timme det tog att ta sig igenom programmet. Den sista delen bestod av en avslappnings/avspänningsövning kroppsdel för kroppsdel. När jag väl kom dit var mitt huvud tyst och kroppen helt avslappnad. Då insåg jag till fullo behovet av att behärska andning som verktyg för att minska smärtor i kroppen, släppa spänningar som sitter överallt och få det tomrum i huvudet som föder kreativitet och nya tankar. Det var i denna dvd som jag första gången hörde uttrycket "The Power of Breath". Det fastnade och sitter kvar som ett av mina livsmotton.

Stanna an stund och reflektera

Att andas är oftast något man gör omedvetet, men om man inser kraften så blir det något man tar till i livets alla skeden. Jag tänker på andningen när jag ska klara av något som kräver koncentration - lyfta tungt eller hålla ett anförande, när jag vill sova och kropp och själ behöver komma till ro och inte minst när jag ska lösa viktiga problem. Använd andningen som metafor för att ta en paus, tänk igenom var du är i livet, fantisera och dröm om framtiden. Låt inte omvärlden ta över, ta greppet om livet.

Och var tacksam över att du kan andas

Jeanette Smårs och jag träffades i onsdags och talade om vad jag gör och vill göra. Lyssna gärna

Brukar du leta i dina bokhyllor efter gamla böcker? Jag gör det då och då, särskilt när jag kommer till mitt landställe. Där finns en otrolig blandning av mina gamla barnböcker, trädgårdsböcker av olika slag, Frödings samlade verk, deckare, memoarer ... you name it. Och så en hel del om personlig utveckling, psykologi, filosofi. Plötslig dyker det upp en bok av Anders Engquist från 1989 med titeln "Att växa som vuxen - Nya perspektiv på dig själv och andra". Jag vet att jag köpte den efter ett tips från en man som gjorde någon slags test på mig i samband med att jag tillträdde ett jobb. Titeln tilltalade mig redan då. Och den gör det än mer idag. På något sätt så blir det där med att växa och utvecklas nästan viktigare med åren. När man är ung verkar det så självklart.

Vad menas med självförverkligande?

Självklart har vi alla läst och funderat kring Maslows behovstrappa. Högst på den trappan ligger självförverkligande. Med det menar han att tillfredsställa sin nyfikenhet, behovet av att utforska och strävan efter att utnyttja sin kapacitet maximalt. Hur gör man då det? Alla har väl sin metod. Min har varit att nyfiket testa olika roller, olika miljöer, gå ut på plankan och se vad som funkar. Och vad som inte funkar. Ibland har jag överraskat mig själv med allt jag faktiskt klarar och är bra på. Ibland har jag undrat över hur jag kan vara så korkad så att jag upprepar sådant jag vet att jag inte gillar eller passar för.

När jag överraskade mig själv positivt

Ett av de bästa stegen jag tagit - och här handlar det om mitt yrkesliv - var när jag bara sa upp mig från Utrikesdepartementet, som egentligen var hur spännande som helst, för att bli VD för en "tankesmedja" som egentligen knappt fanns. En tankesmedja som skulle etablera ordet Tjänsteföretag, ändra på regelverk för att passa "människoföretag", hitta nya filosofier för företagsutveckling och ge mig möjlighet att träffa de tyngsta ledarna i världen, bla för Citigroup, American Express, AIG, VISA. Jag som egentligen "bara" var en duktig handläggare på UD, skulle plötsligt umgås med Sveriges främsta företagsledare, sälja medlemskap, ut och hålla föredrag, opinionsbilda, framträda i media och sköta ett företag med allt vad det innebär. Jag gjorde det, och gjorde det bra. Jag har aldrig lärt mig så mycket och jag fick en helt ny inriktning på min karriär. Jag fick frågan då, minns jag, hur jag vågade går till något så osäkert. Jag förstod knappt frågan.

Vid något annat tillfälle ska jag berätta om när jag gjorde något jag inte borde gjort .

Våga utmana dig själv - men ta gärna hjälp av någon

Det är aldrig för tidigt, inte heller för sent, att testa sina gränser. Vad vågar du göra, vad kan du göra? Pröva, utvärdera och pröva igen! Fortsätt växa även som vuxen.

Bilden ovan av mig tycker jag visar att jag redan som liten hade aptit på livet och en viss målmedvetenhet.

REFERENSER

"Du har tydligt inför alla möten lyssnat in vad jag behövt hjälp med och sedan tydligt strukturerat gått igenom de punkterna under våra sessioner och sedan direkt efter följt upp med en summering och nästa steg. Dessa sessioner har verkligen underlättat för mig i min roll som styrelseordförande och gett mig större självförtroende. Jag har känt en trygghet att öppet kunna ta upp alla mina frågor och funderingar och hur man ska hantera olika situationer. Jag har också känt att inga frågor har varit dumma. Jag upplever att du alltid är påläst inför våra möten vilket gör dem effektiva. Jag kan varmt rekommendera dig och du var värd varenda krona!"
- Elif Schmidt Styrelseordförande Solideq Group, VD Oxceed

REFERENSER

"Du har tydligt inför alla möten lyssnat in vad jag behövt hjälp med och sedan tydligt strukturerat gått igenom de punkterna under våra sessioner och sedan direkt efter följt upp med en summering och nästa steg. Dessa sessioner har verkligen underlättat för mig i min roll som styrelseordförande och gett mig större självförtroende. Jag har känt en trygghet att öppet kunna ta upp alla mina frågor och funderingar och hur man ska hantera olika situationer. Jag har också känt att inga frågor har varit dumma. Jag upplever att du alltid är påläst inför våra möten vilket gör dem effektiva. Jag kan varmt rekommendera dig och du var värd varenda krona!"
- Elif Schmidt Styrelseordförande Solideq Group, VD Oxceed

KONTAKTA MIG

Gunvor Engström AB

ANSLUT MIG

© 2022 Gunvor Engström AB. All Rights Reserved. Site built by: Pete Kremer - PK Solutions

Anslut mig: