Lyssna till samtalet mellan mig och Pontus. Vi talar om barndomsdrömmar, hur blev det, skillnaden mellan emotioner och känslor, komik, motgångar, framtidsvalen, entreprenörsambitioner och förändring.

Du hittar samtalet här

Vilka steg i mitt liv har jag tagit medvetet, vilka har bara blivit? Hur kom jag egentligen till den punkt där jag är idag? Vilka jobbiga perioder har jag tagit mig igenom? Lärde jag mig något? Vd tar jag med mig framåt?

Det är frågor jag ofta ställer till mig själv. När jag var ung drömde jag mer om själva möjligheten till val, än själva valet.

Nu vill jag ställa de här frågorna till några andra personer. Hur blev deras liv? Vad drömde de om. Och hur tänker de nu?

Mitt första samtal kommer i veckan. Jag hoppas att du hänger med!

Hör mer om mina tankar här

En insikt har börjat surra i mitt huvud under den senaste tiden. Jag prioriterar att bidra i projekt/uppdrag där jag egentligen spelar ganska liten roll och låter mina egna idéer komma i andra hand - när jag har tid. Har funderat på varför det blir så. Tror ett av skälen är den där pliktkänslan som alltid funnits i mina gener på gott och ont. Har alltid levererat hur jobbigt det än känns. Har jag lovat så har jag. Ingen har heller någonsin klagat på att jag inte gör det jag ska. Löften till mig själv har hamnat i bakgrunden.

Uppenbarligen behöver jag någon form av yttre tryck för att jag ska prestera. Men nu känner jag att det är dags att dirigera om trycket och lyssna mer till vad jag själv vill och lägga min kraft i sammanhang som för mig känns betydelsefulla.

Råd till mig själv

Ok - nu ska jag ge mig själv de råd jag ger till andra. Formulera vad det är jag vill. Gör en handlingsplan. Och följ den! Lägg inte undan den så att den hinner bli inaktuell därför att jag kommer på nya idéer. Hitta någon som jag rapporterar till och som styr mig rätt. Jag har faktiskt en sådan person, som jag dock inte använder mig av på optimalt sätt. Tacka nej till uppdrag där jag känner att jag har för liten impact eller där jag mest måste göra sådant som behövs för att ingen annan vill eller kan. "Du har vuxit förbi sekreterarrrollen", sa någon till mig för ett tag sedan.

Detta vill jag

Du får vara mitt yttre tryck

Eftersom jag nu berättat vad jag vill så kan väl du då och då fråga mig hur det går? Då känner jag att jag inte bara kan sitta här och önsketänka. Det gäller att leverera. Ok?

Jag skaffade tidigt ett konto på Facebook. Bad min son visa mig hur man skulle göra. Inledningsvis var jag väl inte så flitig, men allteftersom insåg jag värdet av att kunna ha kontakt med människor jag inte träffar dagligen. Sådana som bor på andra ställen, som jag kände för länge sedan. Har man då och då kontakt på Facebook så är tröskeln låg att hitta tillbaka till varandra när man ses. Inte sällan är Facebook inledningen till en verklig kontakt. Man börjar utbyta tankar, och så ses man. Facebook fungerar även som instrument när jag vill dela med mig av upplevelser, känslor, åsikter - och bilder.

Avstängt konto

För ett tag sedan blev mitt ursprungliga konto Gunvor Engström avstängt. Har prövat allt för att få det öppnat igen, men man får ingen kontakt med Facebook. Det går bara runt runt. Fick bara ett besked att mitt konto hade börjat skicka skräppost. Jag bytte lösenord direkt, det fungerade en dag - sedan kom jag inte in. Det finns dock kvar på nätet. Kan gå in där via min mans Pad. Dock saknade jag Facebook, så jag öppnade ett nytt konto Gunvor M Engström. Fått tillbaka en hel del vänner, dock inte alla. Erkände att det gjorde mig rejält irriterad. Ett frö av ilska mot Facebook sådde där.

Kritik

Sociala medier har ju under ett antal år kritiserats starkt för hur de underlättat spridning av våld och lögner. Jag har väl mest tänkt att det är den svarta sidan av öppenhet, men inser nu är att det kanske är att ta lite för lätt på det. Idag skrev Martin Jönsson i DN om hur viktigt det är att de olika sociala medierna sätter tydliga gränser för vad de tolererar och sedan lever efter det. EU är ju i färd med att skapa mer tvingande regler för vad man får skriva. Det kommer att radikalt förändra de sociala mediernas sätt att arbeta. Jag är ju endast inne i en liten del, den som rör mig och min värld. Letar aldrig efter det där galna, de som skriker, ljuger och uppmanar till våld. Har fullt upp med att andas in när vänner ger uttryck för åsikter som jag absolut inte kan dela. Men så länge de uttrycks på hyfsat vis, så tror jag det är värdefullt att förstå att dessa tankar finns.

Tyvärr tycker jag att Mark Zuckerberg, trots sin storartade innovation, inte håller som ledare för ett sådant omvälvande och tongivande bolag. Känns för tamt och undvikande.

Blir kvar

Har tänkt tanken på att lämna Facebook, men vill inte då det faktiskt ger mig väldigt mycket.

Och... de andra medierna?

Jag är även på Instagram, Twitter och Linkedin.

Instagram - trevligt, men jag har haft lite svårt att riktigt hitta den rätta användningen av det. Känns splittrat och lite ogenomtänkt. Men jag gillar det ändå. Trevligt tonfall i inläggen.

Twitter - är mycket inaktiv där, men läser ibland. Inläggen är ofta för elaka, vilket jag inte uppskattar.

Linkedin - använder det för mer professionellt innehåll. För mig skulle det då handla om coaching, mentorskap, för ledningspersoner, entreprenörer och styrelser. Men kan tycka att det blir lite tråkigt ibland då det mest går ut på att sälja in sig själv - även om man "klär" det i innehåll. Inget fel i det egentligen - och det är ju ett av syftena. Viktigt att det ändå känns intressant och relevant. Jag försöker hitta en användning som känns bra för mig. Har en del kvar.

Hur använder ni sociala medier?

Skulle vara intressant att höra hur ni tänker kring användningen av sociala medier..

Om det är något de flesta är överens om så är det att våra kontakter över digitala/sociala medier har ökat kraftigt under 2020. När vi inte kunnat ses på riktigt så ersätter vi kontakterna med Teams, Zoom, Skype, Google mm. Men vi läser och reagerar även mer frekvent på Facebook, Instagram och LinkedIn. Jag är verkligen en av dem som uppskattar det därför att det underlättar för mig att ha någon form av relation med personer som jag inte har så mycket kontakt med i vardagen, antingen för att de bor för långt bort eller är mer "bekanta", yrkesrelationer snarare än nära vänner. En del är vänner som är sprungna ur just sociala medier. Många av oss gillar också att ha möjlighet att dela med oss av det som händer i ens liv, åsikter om samhällsfrågor etc. Helt enkel en källa till omvärldskontakt.

Att träffas på riktigt

Trots att jag gillar kontakter på nätet så kan de absolut inte ersätta personliga möten - det tror jag också att de flesta håller med om. Och det gäller för såväl professionella som privata möten. När man vill samtala på riktigt, lösa problem, komma på nya idéer, nå varandra på djupet då måste man kunna se varandra i ögonen, läsa av blickar och kroppsspråk både hos den som man tilltalar direkt och övriga som deltar. Just tydliga tonfall, kroppsspråk och andra subtila nyanser försvinner ofta, eller är åtminstone svåra att läsa av.

Ersätter emojis orden?

Det är ju inget nytt att det är på det sättet. Någon listig person kom därför på att komplettera texter på sociala medier med emojis. Med hjälp av dem förtydligar man det mjuka innehållet i budskapet, kärlek, humor, irritation och så vidare. Det är ju genialt. Men det som nu händer är att många ersätter orden med symboler. Man möter ofta inlägg som i bästa fall innehåller något enstaka ord och sedan en lång rad emojis. Ibland är texten helt bortrationaliserad. De är inte längre ett komplement, utan helt enkelt hela budskapet. Jag kan ta till mig avsikten i 2-3 symboler. Blir det fler så kollar jag helt enkelt inte. I min värld har det gått inflation i användningen av emojis, medan de viktiga orden håller på att försvinna.

Att formulera sig skärper tanken

När jag möts av ett inlägg där en person bemödat sig om att formulera sina tankar antingen i ett eget inlägg eller i reaktionen på någon annans så stannar jag till. Då talar budskapet till mig. När man tar sig tid att formulera något i ord så är det oftast föregånget av en tanke - och det blir betydelsefullt. Att trycka på "like" eller några symboler skickar budskapet "jag har sett", jag är "positiv" eller "negativ". Oftast är det den tid man ger det. Inget fel, men rinner snabbt förbi. Jag har haft en del viktiga händelser under det gångna året, sjukdom, födelsedag mm. Av det skälet har jag fått en hel del inlägg med mer genomtänkta formuleringar och som har gått rätt in i hjärtat - och sitter kvar.

Befogat att göra en viss omprioritering?

Min målsättning är att lägga lite mer tid på orden, de genomtänkta formuleringarna både när man vill uppmuntra, berömma och när man kanske har en annan uppfattning. Lite färre "grymt och en radda emojis". Lite fler ord som beskriver det jag uppskattar. Likaså vill jag oftare uttrycka en annan uppfattning med vårdade, genomtänkta argument. Ofta avstår jag för att slippa okvädesord. Jag vill inte ta bort de snabba reaktionerna - även de är viktiga. Men kanske inte når de man vill nå på samma sätt. Hur tänker du?

Att fråga är viktigare än att hela tiden prata - åtminstone för en själv. Varför ödsla tid på sådant jag redan vet när den skulle kunna användas till att lära sig något som jag inte kan eller förstår? Svaret man får berättar också en hel del om den jag samtalar med och gör att jag kan bli mer relevant när det är min tur att komma med en replik. Ändå så utvecklas nästan alla samtal till monologer, antingen talar en av personerna och den andra lyssnar förstrött, nickar lite och letar samtidigt efter någon annan att tillbringa sin tid med. Eller så bidar man sin tid, hittar en paus i svadan och återgäldar med motsvarande monolog. Minns ni en krönikör i DN för ett par år sedan som berättade om att hon i princip aldrig får en fråga från sin kavaljer vid ett middagsbord? Har tänkt en hel del på det. Visst händer det även mig, men jag brukar vara mer påflugen. Får jag ingen fråga som tränger jag mig in, åtminstone som en aktiv frågeställare.

Vad arbetar du med? Vad gör du på semestern?

Om vi ändå ställer en fråga så blir det en "vadfråga". Vad arbetar du med? Vad gör du när du är ledig? För en del är det lätt, det är tydligt vad man gör, var man arbetar, vad man har för position. Men för andra är det svårare - skrev en del om det i mitt förra blogginlägg. För oss som är "mångsysslare" så kan det vara svårt att veta vad av det jag gör som kan vara intressant för lyssnaren. Och hur ska jag berätta? Ska jag ta en övergripande perspektiv, eller en berättelse ur verkligheten? Svaret på vadfrågan kan bli intressant, men är oftast ganska opersonligt och stereotypt.

Testa att fråga varför

Detta är ju inte nytt. Vi har hört det ett tag. Vi måste berätta om varför vi finns, varför vi gör det vi gör. Då handlar det oftast om vår företagsvision, när vi vill intressera kunder, potentiella medarbetare, investorer. Och det är ju rätt. Det säger mycket mer om just mig som person, om oss som företag. Ändå ställer vi nästan aldrig den frågan. Jag kom att tänka på det när jag - så här i sommartider - hittade en bok som jag köpte för några år sedan "Att lära sig själv att leva" av Joan Didion. Boken är ett urval av hennes artiklar. Så här skriver hon i sitt förord "Var och en av de här artiklarna var ett jobb, ett utfört hantverk, men de var också, det inser jag nu, en lektion i den sortens liv jag höll på att lära mig själv att leva........Så här i efterhand visste jag redan från början hur man skriver. Det jag lärde av de här artiklarna var varför." Meningen fastnade i mitt huvud. Så ställ inte bara frågan varför till människor runt dig, börja med dig själv.

Så varför skriver jag här?

Tankarna flyger och far i mitt huvud. Ibland känns de tydliga och självklara, ibland vet jag varken ut eller in. Har under senare år ofta varit tacksam över att jag slipper ha ett jobb som kräver en genomtänkt åsikt i många olika frågor. Att ibland kunna säga det här är svårt, jag vet faktiskt inte. Men ofta känner jag lust att formulera mig för att bli klarare över vad jag känner är viktigt och varför. Eller åtminstone skriva ner det jag undrar över så att åtminstone det blir klarare. Vem mår bättre av att jag skriver en blogg och delar med mig till omvärlden? Ja, jag själv tycker det känns kul att sitta ner och skriva. Och det är roligare om någon läser och kommenterar än om de ska hittas ihopskrynklade för mina barn att rensa när jag inte längre finns. Mina föräldrar skrev otroligt mycket brev till varandra och omvärlden. Kommer aldrig att hinna läsa alla dem, men då och då tittar jag på några av dem och förstår lite mer av deras liv. Och därmed också av mitt. Och så vill jag väl lämna några ringar på vattnet.

Samtal om livet, det som är viktigt, sommaren, utvecklingen i världen och mitt företag

Heli Brewitz och Pia Klamming har tillsammans en pod "Jag är Modig!"

r samtalar jag med Heli om livet, sommaren, min viktig-lista - och mitt företag. Lyssna gärna.

Sista lördagen i juni och jag slänger upp min vackra almanacka för att få överblick över sommaren. Sex nästan tomma veckor ligger framför mig. Ofattbar lyx. Mina somrar har på senare år bestått av resor, konferenser, utbildningar - och så snabbvisiter till vårt skärgårdsställe. Jag erkänner dock att jag gärna rest någonstans - ett av mina favoritnöjen. Men nu är det som det är och jag ser en otrolig möjlighet att göra något annat än det jag brukar, gå saktare, läsa tjockare böcker, tänka lite längre och skriva lite mer. Våren som gått har ju inte heller varit som vanligt. Tror att vi alla mer på allvar funderat över vad vi gör, med vem vi gör det och varför. Tankarna kring själva livet har dominerat. Vill ha mitt liv, vill ha mina närmaste omkring mig. Har för egen räkning formulerat en viktigast-lista.

Min "viktigast"-lista

  1. Livet och hälsan - mitt liv, mina närståendes liv. Utan det så spelar inget någon roll.
  2. Vill inte låta högtravande, men vad som händer i vår omvärld är av samma dignitet. Att människor inte svälter, att vi aldrig ger avkall på mänskliga rättigheter eller demokrati och att vi med allt vårt förnuft tar tillvara innovationer och drivkraft till att bevara och utveckla planeten
  3. På det privata planet - att få vara med människor jag tycker om och respekterar, att lära mig sådant jag inte behärskar
  4. Att bli sedd och hörd, att spela roll och bidra
  5. Att jag verkligen på allvar inser värdet av min tid så att jag avstår från att ägna mig åt sådant som bara skapar frustration och irritation
  6. Att jag kan ägna mig åt det jag gör bra, nämligen att samtala, lyssna och dela med mig av erfarenheter inom ramen för mitt företag

Och så.....slutsatserna

Vi har ju lärt oss att det inte räcker med en strategi eller målsättning. Utan det måste till lite aktiviteter också. Ok - livet och hälsan - jag gör det jag kan. Är försiktig med smittorisken, äter bra, tränar, sover, minimerar stress, skrattar och njuter av allt omkring mig. Mer kan jag inte göra. Utvecklingen i världen - engagerar mig i organisationer som har syften som jag anser vara viktiga. Har tackat ja till två sådana nya uppgifter. Punkterna 3-5 hanterar jag med att aktivt söka mig till människor och verksamheter som ger mig detta, och rensa bort resten. Detta gör jag faktiskt också. Har blivit bättre på det. Att utveckla mitt företag - det är så roligt - och svårt - att formulera det jag verkligen vill erbjuda, att hitta kunder som upplever värdet och att hitta ny teknik för marknadsföring och leverans. Jag ägnar mycket tid och resurser åt detta nu. Tar hjälp av de bästa. Och tycker det är så kul och att jag går framåt.

Hur ser din "viktigast"- lista ut?

Sätt dig och fundera. Formulera.Kommunicera. Gärna till mig i kommentarsfältet, på min e-mail eller boka ett samtal Vill så gärna ta del av hur du tänker. Eller gör det bara för din egen skull. Ta vara på tiden i sommar!

Bilden ovan

Samma blomma - en backtimjan. Det är en anspråkslös marktäckare som kan lysa upp ett stenröse när den mår bra, får lite vatten och jord. Den kan även se otroligt vissen och trött ut, uttorkad och blek. Omgivning och näring är det som gör skillnad.

Hur avgör man vad något är värt när man ska köpa, när man ska sälja? Oftast är det inget konstigt. Något jag vill köpa har ett visst pris och jag kan då avgöra om jag är beredd att betala. Men ibland är det mer komplicerat. Det kan handla om en helt ny produkt, ett företag eller en individs kompetens. Mitt enkla svar när frågan kommer upp är ofta att priset är när köparen och säljaren är överens och det blir affär. Det är väl min tid på Handelshögskolan och pristeorin som sitter i. Priset är där Demand- och Supplykurvorna möts. Trots denna självklarhet så finns det ju en mängd olika metoder att komma fram till ett pris, kostnad + marginal, uppskattat värde för kunden, unikiteten, konkurrenssituationen etc. Tänker inte uppehålla mig vid detta, utan mitt fokus här är hur sätter jag ett pris på min kunskap, min erfarenhet.

Vad är jag värd?

När man börjar sälja sin egen kunskap så måste man pröva sig själv noggrant. Det räcker inte med att tycka att jag har gjort så mycket så länge så det måste vara värt något. Det räcker inte heller med att säga på vilka företag jag arbetat eller att jag haft en viss position. Man måste ställa sig frågan vad jag kan som är speciellt och användbart för andra - och vilka andra är i så fall det. Vad har jag åstadkommit under mitt yrkesliv och hur lyckades jag med det? Du måste precisera ditt erbjudande och vilket värde det ska tillföra. Självklarheter, säger ni nu. Javisst, och ändå så får man oftast veta var någon jobbat, hur länge och i vilken position. Som om det faktum att någon arbetat på Ericsson eller Handelsbanken automatiskt säger något om denne persons kompetens. Alla som ska sälja sin kompetens måste sammanfatta vad man försökte åstadkomma, om man lyckades, misslyckades, vad berodde det på, vad lärde jag mig? Och hur kan det komma andra till nytta? Sist men inte minst vem som kan tänkas vilja betala.

Du köper kompetens från en individ

När du står inför att köpa en annan persons kompetens så ställ frågorna som jag skrivit om ovan. Vad har du åstadkommit, vilket är ditt erbjudande, referenser? Be om ett inledande samtal för att se om du känner förtroende och respekt. Du köper kunskapen från en individ, inte från en organisation. Om ett företag/en organisation har arbetat med att utveckla modeller, strukturkapital så kan sannolikheten vara större för att organisationen kan erbjuda en bra person. Men alla personer i en organisation är inte likadana.

Priset

När processerna är gjorda och man hittat varandra så återstår att se på vilken nivå man kan enas. Allt du lärt dig under en lång karriär ska inte vara gratis, inte heller billigt. Det är ingen som tycker att en högkvalitativ produkt - kunskap inbäddad i produktform - ska vara billig. Genom det du levererar ska du underlätta för din kund att göra rätt val, ta genvägar, hantera olika situationer bättre, slippa en rad onödiga misstag och helt enkel bli mer lyckosam. Om man inte kan göra det trovärdigt, eller om kunden inte vill betala, så ska affären inte genomföras. Många - inte minst kvinnor - säljer sina tjänster för billigt. Gör inte det. Att köpa lägre kompetens billigare tror jag är bortkastade pengar. Dessutom signalerar det att jag själv är tveksam om värdet. Lätt att säga, svårare att göra.

Detta är tillämpbart även för styrelser

Många ägare är inte beredda att betala för styrelsearbete. Då ska man tacka nej - om man inte engagerar sig för att syftet ligger en varmt om hjärtat. Många tackar ja till styrelsearbete för att det "ser bra ut på cvn" och bryr sig därför för lite om ersättningen. Jag kan också konstatera att många ledamöter i "ideella" styrelser inte tar uppgiften på riktigt allvar. Styrelsearbete innebär att man tar ansvar för att bidra till verksamhetens framgång - med tydligt personligt ansvar. Skänk inte bort det heller.

Jeanette Smårs och jag träffades i onsdags och talade om vad jag gör och vill göra. Lyssna gärna

REFERENSER

"Du har tydligt inför alla möten lyssnat in vad jag behövt hjälp med och sedan tydligt strukturerat gått igenom de punkterna under våra sessioner och sedan direkt efter följt upp med en summering och nästa steg. Dessa sessioner har verkligen underlättat för mig i min roll som styrelseordförande och gett mig större självförtroende. Jag har känt en trygghet att öppet kunna ta upp alla mina frågor och funderingar och hur man ska hantera olika situationer. Jag har också känt att inga frågor har varit dumma. Jag upplever att du alltid är påläst inför våra möten vilket gör dem effektiva. Jag kan varmt rekommendera dig och du var värd varenda krona!"
- Elif Schmidt Styrelseordförande Solideq Group, VD Oxceed

REFERENSER

"Du har tydligt inför alla möten lyssnat in vad jag behövt hjälp med och sedan tydligt strukturerat gått igenom de punkterna under våra sessioner och sedan direkt efter följt upp med en summering och nästa steg. Dessa sessioner har verkligen underlättat för mig i min roll som styrelseordförande och gett mig större självförtroende. Jag har känt en trygghet att öppet kunna ta upp alla mina frågor och funderingar och hur man ska hantera olika situationer. Jag har också känt att inga frågor har varit dumma. Jag upplever att du alltid är påläst inför våra möten vilket gör dem effektiva. Jag kan varmt rekommendera dig och du var värd varenda krona!"
- Elif Schmidt Styrelseordförande Solideq Group, VD Oxceed

KONTAKTA MIG

Gunvor Engström AB

ANSLUT MIG

© 2021 Gunvor Engström AB. All Rights Reserved. Site built by: Pete Kremer - PK Solutions

Anslut mig: