fbpx

I förra veckan åt jag en lång trevlig lunch med Pontus Strobaek. Han är utmanande, vilket kräver eftertanke i samtalet. Jag gillar det eftersom han också lyssnar till svaren. Mot slutet av mötet så talade han om en bok av Tomas Björkman ”Världen vi skapar”. Vet att Tomas bor i samma hus som vi . Hör ofta talas om honom. Men vi har väl sagt flyktigt hej, men aldrig talats vid. När jag går in genom porten så kommer Tomas, jag presenterar mig och säger att jag just kommit från en lunch där hans bok kommit upp. Han frågade förstås vilken bok det var. När jag angav titeln så bad han mig följa med upp till sin dörr där han hämtade ett ex och dedicerade det till mig. När jag såg boken – som är tung – insåg jag att jag nog skulle behöva hela sommaren för att komma igenom den.

Slumpmässighet en avgörande faktor för utvecklingen av universum

När jag tackade Pontus för lunchen och tipset om boken så skrev jag ”Inget händer av en slump”. Och det är något jag brukar säga. Ända tills nu när jag läst ett kapitel i Tomas bok. Förstår att jag haft helt fel. Universums utveckling är delvis en funktion av slump. Läsningen av boken går i snigelfart. Jag måste stanna efter varje mening för att säkerställa att jag begripit. Jag kommer inte att upprepa med egna ord, utan använda direkta citat. Men det jag hittills tagit till mig är att utvecklingen efter Big Bang för ca 14 miljarder år sedan har varit en kombination av ”självorganisering” och slumpmässighet. På något sätt så organiserar sig olika partiklar i mer komplexa formationer med egenskaper som inte går att hänföra enbart till de ingående partiklarnas. Motorn bakom denna självorganisation är gravitationen. Men till detta kommer också ”slumpen” som beskrivs inom kvantmekaniken. Här har man upptäckt att vissa partiklar uppför sig planlöst och slumpmässigt. Detta i sin tur – utan att jag går in detaljer som jag egentligen inte begriper – har lett till uppkomsten av galaxer, stjärnor och planeter. Dynamiken mellan den planmässiga gravitationen som går att förutse och beräkna och enskilda partiklars slumpmässiga beteende är den bakomliggande orsaken till utveckling och komplexitet. Detta har jag hittills lyckats läsa mig till – och det enbart i det första kapitlet.

Planering och slump basen för utveckling

På något sätt så får jag ihop den här logiken med det jag lärde mig i den utbildning om inlärning jag genomförde i början av karantänperioden. Inlärning består dels av en koncentrerad faktainhämtning, dels den mer kreativa ”låt hjärnan associera fritt”-metoden. En del handlar om att hämta in existerande kunskap för att få verktyg att förstå och använda i olika sammanhang i livet – och då måste man fokusera, ha det tyst omkring sig, hitta metoder att minnas, återberätta, repetera osv. Den andra delen kräver avspänning, möjlighet att låta tankarna sväva runt och på så sätt hitta lösningar på sådant man funderar över. För mig händer det när jag tränar (inte för tungt), promenerar eller bara slappar. Är detta en parallell till det där med det planerade och det slumpmässiga? Vet inte, men just nu känns det så. Men, jag har bara läst 35 sidor. Har 500 kvar.

Min dyrbara tid

Så nu tänker jag så här. Mina dyrbaraste droppar är min tid. Sommarveckorna ska därför mixas av koncentrerad läsning av denna bok som behandlar olika kunskaper/vetenskaper och som kräver maximal närvaro och njutbar, avslappnad samvaro med min man, naturen och barn och barnbarn – socialt men distanserat. Genomtänkt, men med utrymme för slumpen

Comment on "Inget sker av en slump…..eller?"

  1. Pontus Ströbaek

    Jag misstänkte att du skulle gilla boken.
    Vänta bara tills du läst den 4:e och sista delen.
    Hörs efter sommaren.

Leave comment